#prataomdet

Om gråzonen mellan utsatthet och sexbrott.

Vi behöver ord för situationer där en persons sexuella handlingar i sig är kränkande - och brottsliga - men som genom den utsattas reaktion förvandlas till "normalt" sex. Tre allmänt diskuterade situationer exemplifierar sådana typer av situationer: Johanna Koljonen, och två av de tre händelserna i Assange-affären.

I samtliga situationer begår en man handlingar som, om den som utsattes för dem, där och då hade gått därifrån, gått till polisen och berättat om vad mannen hade gjort, så hade händelserna antagligen bedömts som brottsliga. Men genom att den som utsätts för dem reagerar på ett annat sätt, t.ex. genom att låta ett i kvinnornas sömn påbörjat samlag forsätta, så förvandlas därmed situationen till "normalt sex". Den som i den här situationen utsätts kallar jag "den utsatta" (Och, ja, jag väljer uttryck som stämmer med hur könsfördelningen förövare/offer i sexbrott ser ut).

Det som kvinnorna därmed gör är att "tvätta" de inledande handlingarna så att de inte längre framstår som - eller är - brottsliga. Jag vill prata om den här sortens tvätt, och jag föreslår termen tvättare för den som genomför tvätten. Den, vars handlingar blir tvättade vill jag kalla den som behöver tvättas, för utan tvätten blir den personen en brottsling.

Med de här begreppen kan man prata om precis den gråzon som gav upphov till #prataomdet, utan att som t.ex. Camilla Lindberg och Sofi Oksanen förfalla till att reducera allt till antingen "dåligt sex" eller "våldtäkt".

Att vara utsatt är inte samma sak som att vara offer. Vad den utsatta är, avgörs först senare. Den utsatta blir ett offer, om hon (heller han) vägrar att tvätta.

Vad har jag då att säga om tvätt?

• Tvätt gör faktiskt den som behöver tvättas "ren". Koljonen kallar nu den som behövde tvättas för ett "as", och det är hennes rätt att göra det. Men han är också "ren" nu, eftersom hon tvättade honom då. "As": ja, om du vill, "sexbrottsling": nej, inte efter tvätten.
• Tvätt, dvs att gå från utsatt till tvättare, är inte fel. Ingen ska skämmas - eller skuldbeläggas - för att hon (eller han) tvättat. I vissa situationer är det en bra strategi att tvätta.
• Den utsatta kan välja att vägra tvätta och blir då ett offer och den som behövde tvättas blir då en förövare/brottsling.
• För att säga något vettigt om den utsattas valfrihet måste man veta vad den som vägrar att tvätta riskerar att utsättas för. Grelsson har skrivit om vad som händer om man försöker avbryta och misslyckas, då blir man utsatt för något värre - en våldtäkt - än det som ursprungligen behövde tvättas (t.ex. "sexuellt ofredande" eller "sexuellt tvång"). Koljonen skriver om det pinsamma i att vägra tvätta, i en situation där hon som utsatt inte alls var rädd, utan snarare kände krav på sig, eller önskade, att leva upp till idealet: "tjejen som okomplicerat njuter av sex".

Rätt få av inläggen i #prataomdet handlar om den här typen av situationer, många fler handlar om situationer där en part varit krävande eller ignorant på ett alldeles lagligt men otrevligt sätt, t.ex. Ellinor Siljeström, Anna-Karin Linder, eller "vanliga" övergrepp: t.ex. Age 26, Illinois på We're Telling.

När Klara Strandberg pratar om det blir det riktigt intressant: hon tvättar inte utan föser bort hans kropp och ifrågasätter vad han håller på med: "Vad gör du?" - men ändå än slags tvätt efteråt: "Tror till och med att jag lämnar mitt nummer till honom för att han inte ska få för dåligt samvete."

comments powered by Disqus

Senast ändrad: november 19, 2019