Den signade dag

För mig är musik en mycket viktig del av livet. Vissa stycken får mig verkligen att känna starkt. Några musikaliska element är jag särskilt svag för:

• stämsång
• drillar
• medeltida klanger
• folkliga klanger

Den här låten har underbar solosång med drillar och folkliga klanger, men kombinationen av solosångens folkton med stämsångens mer traditionella kyrkliga klanger gör den till en av mina absoluta favoriter.

Höjdpunkten är andra versen, när solosången börjar:

1. Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ned till oss komma. Den lyser så blid med allt klarare sken oss alla till glädje och fromma. Må herren den högste oss alla idag för synder och sorger bevara.

2. Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djurens och fåglarnas, ljuvligt och stark, som änglarnas röst kunde sjunga, förmådde de aldrig till fyllest Guds Son, vår frälsare Jesus, lovsjunga.

Rad 1 och 3 är relativt enkla – moll dur moll – men rad 2,4 och 5 är sköna i sitt brott mot den enkla formen. Jag tror solosången här har sin charm just för att den inte är polyfon, melodins klangfärg bestäms inte av några andra stämmor utan det är upp till oss lyssnare att definiera den. Första gången jag stötte på "Den signade dag" var i ett nothäfte Folkliga Koraler men jag gillade bara melodistämman där, inte arrangemanget. Jag har försökt att sätta ett eget arrangemang, men det är svårt att få till något bättre än den rena melodistämman.

I en kommentar till sången skrev någon att denna sång (i den version som där publicerades) brukade man sjunga tillsammans varje dag. Utan att bli nostalgisk så vill jag ändå påpeka att det ter sig som en fin gemenskap, att med sin familj varje dag sjunga tillsammans.

Om du vill "se" sången också, så finns en videoupptagning här: YouTube – Den signade dag – Segloramässan. Texten i tredje versen är vers fem i den här versionen.

Den signade dag är en klassisk nordisk sång, den första uppteckningen gjordes ca 1450 i Vadstena kloster, och den är en av få nordiska medeltida kyrkliga sånger som inte har en kontinental förlaga. För en lärd översikt över forskningen om visans historia, läs Lars Eckerdals arbete.

En ren dur-version, också den med vackra drillar, har Malena Ernman sjungit in här. Ernmans version är vacker men berör mig inte alls som huvudversionen ovan – jag behöver lite moll.

comments powered by Disqus

Senast ändrad: augusti 26, 2013